Elektrisk design

Innehåll: 

Anpassning av moduler till växelriktare
Hopkoppling av moduler för anpassning till växelriktare
Kopplingslåda för block (array-box) och dess uppbyggnad
Dokumentation
Nomenklatur
Elektrisk konstruktion på växelströms-sidan
Växelriktaren
Strängväxelriktare eller central växelriktare
AC-moduler
Verkningsgrad hos växelriktare
Ö-drift och farlig spänning

Elektrisk installation
Överst: 2 växelriktare
mitt till vä: DC-brytare
 mitt till hö: elmätaren
underst AC-brytaren


                          

(Bild: Energibanken AB)


Elsystem
(Principiellt)


Design med avseende på funktion


Design m.a.p. föreskrifter och rekommendationer
(SS 436 40 00, AMP, IEC 62234, 61727)
Solcellsgenerator. Spänning, effekt och ström anpassas till växelriktarens märkdata. Klass II moduler, jordning av konstruktionsdetaljer, Skydd, IEC-61215, skydd mot direkt beröring genom hinder eller placering utom räckhåll ej tillåtet
DC-Kablage. hopkopplingsmetoder,

 

 Dubbelisolerad, UV-tålig och vädertålig i utsatta lägen. Ej röd, blå, grön, gul eller brun. Vit till plus, och svart till minus rekommenderas.
Kopplingslåda för block (Array-box) förläggs nära genomföring eller nära elinstallationen beroende på vad som är mest praktiskt. Placering nära genomföring i klimatskal. Innehåller överspänningsskydd (ventilavledare), spärrdioder, säkringar
Genomföring i byggnadens klimatskal (även genom väggar, golv och tak invändigt). Genomföringen får inte försämra byggnadsdelens brandklass (använd typgodkänd tätmassa), täthet mot fukt och vatteninträngning eller bärighet.
DC-brytare krävs för att kunna bryta bort likströmsdelen t.ex. vid service på växelriktaren.


 Mät isolationsresistansen till jord på DC-sidan vid DC-brytaren före första tillslag av växelriktare. Speciellt  transformatorlösa växelriktare kräver hög isolationsresistans för sin funktion. Exempel finns på växelriktare som har förstörts vid inkoppling till ett system med jordfel
Solcellsomriktare (Växelriktare) 


Vid tillslag av en växelriktare rekommenderas att först sluta på DC-sidan och därefter på AC-sidan. Vid frånkoppling av växelriktare slås AC-brytaren av först, därefter DC-brytaren
AC-brytare krävs för att frikoppla växelriktaren vid service och underhåll. Nätkoncessionsägaren skall alltid ha möjlighet att slå ifrån anläggningen (551.7.4 i SS 436 40 00)
Infasning till nätet Växelriktaren utför automatiskt denna uppgift. Frågeställningar på elkvalitet i Task 5, IEA-PVPS.
 AMP Föranmälning och slutanmälning och godkännande till nätkoncessionsägaren. Ö-drift skapar krav på under/överspänningsskydd om inte detta kan anses vara tillgodosett i växelriktaren.
Elmätare är inte nödvändig i systemet, men kan krävas i specifika projekt eller i framtida debiteringssystem.

  
Säkring (AC)  1,25 x Imax.

 Säkringen ska vara på 1,25 gånger Imax eller så stor som kabelarean kräver.
Anslutningspunkt.
 I händelse av flera växelriktare koppla symmetriskt till trefas.
Nomenklatur och symboler IEC 61836, SS 436 40 00.
Dokumentation  
 

"Klass II-moduler"

Kommer från en tysk klassning. Det innebär i praktiken för moduler att de kan användas i lågspänningsinstallationer (lägre än 1500 volt-DC och lägre än 1000 volt-AC). Skyddet är baserat på isoleringen. En klass II-modul får ha en metallram runt om den inte är elektriskt aktiv utan endast är en del av en bärstruktur. Moduler som klarar certifieringen som definieras av IEC 61215 klarar spänningsklassningen även efter 20 år.

Hopkoppling av moduler till seriesträngar

För hopkoppling av moduler utomhus på DC-sidan har det uppstått en de facto standard att använda sig av dubbelisolerad, UV- och väder-tålig kabel.

Solceller kan inte stängas av annat än genom att utestänga ljuset. Detta faktum ställer till en del problem vid hopkoppling av moduler. Personsäkerheten vid seriekoppling kan emellertid hanteras på olika sätt:


1. Man kan förbereda alla moduler med isolerade beröringssäkra hane/hon kontakter, sk. multikontakter (elektrisk hona är mekaniskt sett hane). De ger en säker och enkel hopkoppling. Många tillverkare förser sina moduler med MC-kopplingslådor. De kan vara utförda antingen med fasta kontakter i boxen eller med utgående kablar. En stor fördel med att arbeta med denna typ av koppling är att det är enkelt och säkert vid komplicerade montage på  t.ex. fasader. Montörens fokus är då riktat mot passning till profilsystem och samtidiga tunga lyft på trånga byggställningar med kalla fingrar.

Andra tillverkare av denna typ av kopplingsmaterial är Huber&Suhner och Tyco


Multikontakter. Hane överst och hona underst. Energibanken AB 

 


Kopplingsbox med multikontakter för montage till moduls baksida (www.multi-contact.com)

 


Kopplingsbox med kabelmonterade multikontakter för modulmontage (www.multi-contact.com))

 

2. Man kan förbereda t.ex. pluskontakten på alla moduler med en skarvhylsa med isolering gjord i krympplast. Om minussidans kabel är avisolerad lagom mycket kan denna stickas in i skarvhylsan utan risk för beröring med spänningsförande metall. Hylsan är utförd i ett krympande och limmande material så att efter värmning med värmepistol fås en helt vattentät skarv. Denna metod är både billigare och bättre än att använda än multikontakter pga att metallen i kabel och hylsa flyter ihop vid klämningen vilket ger bättre livslängd, men metoden är mer tidskrävande än att använda snabbkopplingar (MC-kontakter) och den permanenta kopplingen gör systemet något svårare att bryta upp t.ex. vid felsökning.

Bilden till höger visar exempel på hur limskarvhylsor har anbringats på några olika fabrikat av dubbelisolerad kabel (2,5 mm2). Om man skarvar kablar med olika dimensioner finns risk att ledningsmaterialet inte flyter ihop på ett korrekt sätt.

 

  


Energibanken AB

 3. Det är visserligen opraktiskt att arbete i mörker eller att mörklägga moduler med t.ex. presenningar som bilden till höger visar, men det kan vara tillämpbart när man vet att modulerna är totalt mörklagda.

Vid arbete med presenning måste man dock ha klart för sig att en del ljus kan tränga igenom och att de seriekopplade modulerna kan nå farlig spänning redan vid mycket låga belysningsförhållanden.


       

Bild: NREL

 

4. Ur säkerhetssynpunkt kan man också arbeta med kortslutna moduler. (Solceller är väsentligen kortslutningssäkra, även om man under längre tids kortslutning av moduler kan skada celler om de är ojämnt belysta) Efter hopkoppling avlägsnas kortslutningarna. Metoden är bara tillämpbar i specialfall. Vissa risker återstår vid arbetet med att avlägsna kortslutningarna. 

 


Tillbaka till elschemat


Hopkoppling av moduler för anpassning till växelriktare
När man konstruerar el på DC-sidan måste man veta vilken typ moduler och växelriktare som är föreskrivna och vilka ytor som är anvisade. Man måste också veta om några ytor är utsatta för skuggning under vissa tider och om det ska tas hänsyn till detta. Dessa kunskaper leder ibland till en iterativ process som justerar antalet moduler och växelriktare och eventuellt modulernas placering. Utgångspunkten är växelriktarens märkvärden på maximal effekt, maximal ström samt maximal och minimal spänning. Vissa växelriktare kan dessutom tillåta en högre spänning vid tomgång, vilket utökar arbetsområdet. De resulterande kurvorna beskrivs i figur El-1 nedan:
 
Figur el-1. Märkvärden för en växelriktare
Den tänkta växelriktaren är på 2kW med en tillåten maximal ström på 8A, min- respektive max-värden för spänningen på 125 respektive 500 volt och maximal spänning på 600 volt vid tomgång. De hopkopplade modulernas arbetspunkt måste ligga innanför den heldragna linjen för alla rimliga driftfall. Vid tomgång (ur drift på AC-sidan, men med spänning på ingången) får inte spänningen överskrida Voc-max. Många växelriktare har V-max identisk med Voc-max.



Följande designregler ska följas:

1. Summan av modulernas toppeffekt kan mycket väl överstiga växelriktarens märkeffekt med mellan 15 och 30%. Vid vissa installationer, t.ex. mot fasader eller horisontella ytor blir aldrig instrålningen högre än 850 W/m2. De högsta instrålningsnivåerna är också ofta associerade med höga celltemperaturer och därmed något minskad uteffekt. Många växelriktare är dessutom konstruerade för att klara viss överbelastning under kortare tid på så sätt att de stänger ner ineffekten vid eventuell risk för överhettning. Kan man alltså anta att den högsta möjliga dc-effekten endast kan genereras under ett fåtal timmar om året och man då måste begränsa ineffekten något så blir den totala förlusten försumbar. Vid överdimensionering utnyttjas växelriktarens verkningsgradskurva bättre och installationskostnaden kan reduceras om man t.ex. kan välja tre istället för fyra växelriktare.
2. Maximala antalet seriekopplade moduler bestäms av växelriktarens övre inspänningsgräns, Vmax, och modulens maximalt möjliga högsta spänning. Denna fås som Voc vid -10°C och 1000 W/m2. För kiselceller kan man ansätta Vmax N*Voc(25°C)*1,2 där N är antalet seriekopplade moduler och Voc(25°C) fås från datablad för modulen och Vmax från datablad för växelriktaren. Siffran 1,2 kommer från ökningen av Voc vid -10°C. I detta sammanhang kan man notera att flera tillverkare av växelriktare har konstruerat så att man har ett Vmax för driftförhållanden och ett högre Vmax som är aktuellt när växelriktaren inte är inkopplad till nätet och modulerna ligger vid Voc och därför inte producerar någon ström.
3. Lägsta antalet seriekopplade moduler bestäms av växelriktarens nedre inspänningsgräns, Vmin, och den lägsta tänkbara arbetsspänningen från modulerna. Denna fås som Vmp vid 65°C och 1000 W/m2. För kiselceller ansätts då Vmin < N*Vmp(25°C)/1,2. Där Vmp(25°C) och Vmin fås från datablad och N anger lägsta antalet moduler i serie. Siffran 1,2 kommer från minskningen av Vmp vid +65°C. I detta sammanhang kan man notera att om skuggning förekommer så sjunker arbetsspänningen med enheter om cirka 15 volt för varje skuggad modul under förutsättning att dess förbikopplingsdiod leder förbi strömmen. Slutsatsen av skuggproblematiken vid val av antalet moduler i varje seriesträng är att man ska lägga sig så nära den övre spänningsgränsen som det kan tillåtas.
 

Om inte 1,2 och 3 kan uppfyllas samtidigt för de valda komponenterna får man dimensionera om. Detta kan t.ex. innebära att man går från 16 moduler i serie till två parallellkopplade strängar med 8 i serie i varje. Man kan också bli tvingad att använda en växelriktare med andra elektriska parametrar.

 


Tillbaka till elschemat


 Kopplingslåda för block (ofta kallad "Array-box")

I exemplet parallellkopplas 3 strängar i kapslingen. Var och en är avsäkrad och har en spärrdiod på sin positiva pol. Strängarnas negativa poler har också sin hopkopplingspunkt i kapslingen. De resulterande plus och minuspolerna skyddas mot transienter med ventilavledare. Utgående kabel definieras som blockkabel.

Överlastskydd får utelämnas för sträng- och blockkablar om deras strömvärden överstiger 1,25 x ISC-STC över hela sin längd. Observera, att detta endast gäller skydd av kabeln. Modulerna och växelriktaren kan ställa andra krav och när flera strängar samverkar kan kortslutna poler över en sträng leda till strömmar som flerfaldigt övergår 1,25 x ISC-STC. Snabbsäkringar kan användas.

Lådan skall ha en märkning som säger att den kan vara spänningsförande även då den är frånskild från växelriktaren.


Tillbaka till elschemat


Dokumentation
Som exempel används anläggningen på länsmuséet i Härnösand:

Energibanken AB


Figur El-2. Härnösands Länsmuséum
Monteringsarbeten på anläggningen på muséets fasad 1994. Sammanlagt 80 stycken 50 W's moduler installerades. Den ursprungliga växelriktaren byttes i september 2001 mot två nya 2 kWs, SWR2000 från SMA.


 Figur El-3. Komponentplacering
Varje moduls läge på fasaden kan identifieras. Seriekopplingen framgår (med rött i bilden). Varje modul bör förses med ett nummer som är spårbart till mätprotokoll för just den modulen. (Leverantören bör bifoga mätprotokoll). Ett schema av ovanstående typ underlättar arbetet med den elektriska installationen ute på anläggningen.
 


Figuren nedan visar ett exempel på hur ett el-schema för en solcellsanläggning kan utformas. (Exemplet är taget med utgångspunkt för anläggningen på fasaden till länsmuséet i Härnösand, endast modulerna till en av växelriktarna är ritade)

 

Moduler
Modulerna ska vara identifierbara (I figuren ovan är 40 av totalt 80 moduler visade.)

Arraybox
Serie och parallellkoppling av moduler. Överspännings-
skydd
säkringar.

DC-box
Brytare

 Växelriktare

AC-box
Brytare
säkringar
elmätare.

3-fas-nät
Symmetrisk inkoppling till 3-fas så långt det är möjligt.
 
I array-box sammankopplas modulerna. Den innehåller också överspänningsskydd (åskskydd) och säkringar. Arrayboxen placeras ofta i närheten av den plats på där kablarna förs genom byggnadsskalet. Den kräver separat elritning.

DC-box och AC-box innehåller brytare som möjliggör att t.ex. växelriktaren helt kan isoleras från farlig spänning vid service.

3-fas-nätet ska kopplas in så symmetriskt som möjligt. I det beskrivna fallet finns endast två växelriktare som är inkopplade på varsin fas. Vid behov finns det på 3-fas växelriktare på marknaden. Kabelspecifikationen MKEMP-2.5 står för en dubbelisolerad kabel med en koppararea på 2,5 mm2.


Tillbaka till elschemat

Nomenklatur
Enligt SS 436 40 00-712. Av IEC standardiserad nomenklatur och symboler för solcellssystem beskrivs i IEC 61836:1997, Solar photovoltaic energy systems - Terms and symbols.

Den standardiserade nomenklaturen är inte alltid överensstämmande med av installatörer vedertagen terminologi. Vissa komponenter nämnda i standardens nomenklatur är inte alltid representerade i alla anläggningar. Vissa delsystem är inte alltid uppbyggda på det sätt som angivs.

Solcell

komponent som genererar elektrisk energi när den bestrålas med solljus

Modul

kapslad apparat, innehållande sammankopplade solceller

Sträng

krets i vilken moduler är seriekopplade för att erhålla erforderlig spänning.

Block

mekaniskt och elektriskt sammankopplade moduler, inklusive annan materiel, som är nödvändig för en likströmsmatning.

Kopplingslåda för block

(ofta kallad array-box) kapsling inom vilken alla strängar är elektriskt förbundna och där skyddsapparater kan placeras, om så behövs.

Solcellsgenerator

sammankopplade block.

Kopplingslåda för solcellsgenerator

kapsling inom vilken alla block är elektriskt förbundna och där skyddsapparater kan placeras, om så behövs.

Strängkabel

kabel som förbinder modulerna till en sträng.

Blockkabel

kabel med matning från ett block.

Solcellsmatarkabel, likström

kabel som förbinder kopplingslådan för solcellsgeneratorn med primärsidan på solcellsomriktaren.

Solcellsomriktare

(växelriktare) apparat som omvandlar likspänning och likström till växelspänning och växelström.

Solcellsmatarkabel

kabel som förbinder anslutningsklämmorna för växelspänning på solcellsomriktaren med en huvudledning i elinstallationen.

Modul för växelström

(AC-modul) integrerad modul/solcellsomriktare från vilken endast växelström kan tas ut. Ingen möjlighet finns att ta ut likström.

Solcellsinstallation

monterad elmaterial som bildar ett solcellssystem för kraftförsörjning.

STC, Standardiserade provningsförhållanden

Provningsförhållanden som specificeras i SS-EN 60904-3 för solceller och moduler.

Tomgångsspänning under STC

(UOC-STC) spänningen, under standardiserade provningsförhållanden, över obelastad (öppen) modul, sträng, block eller över likströmsdelen vid solcellsomriktaren.

Kortslutningsströmmen under standardiserade provningsförhållanden

(ISC-STC) kortslutningsströmmen från modul, sträng, block eller över likströmsdelen vid solcellsomriktaren, under standardiserade provningsförhållanden.

Likströmsdel

del av solcellsinstallationen som omfattar installationen från och med solcellerna till och med anslutningsklämmorna på likströmsdelen på solcellsomriktaren.

Växelströmsdel

del av solcellsinstallationen som omfattar installationen från och med anslutningsklämmorna på växelströmsdelen på solcellsomriktaren till den punkt där matarkabeln ansluts till elinstallationen.

Enkel isolering

Isolering mellan kretsar eller mellan en krets och jord som motsvarar grundläggande isolering.



Tillbaka till elschemat

Elektrisk konstruktion på växelströms-sidan

Inledning
De flesta anläggningar som uppförs i den byggda miljön i Sverige idag är nätanslutna. För att kunna koppla anläggningen till elnätet behöver man konvertera likströmmen (DC) från solcellerna till växelström (AC) med rätt frekvens och spänning. Vid vissa tillämpningar som laddning av batterier eller för vissa off-grid system krävs ingen växelriktare. Ett sådant exempel är ett projekt på Gotland där energin är tänkt att direkt i sin DC-form användas till vätgasframställning från vatten. Eftersom allt fler anläggningar är nätanslutna har växelriktaren blivit en mycket viktig komponent i dagens solcellsystem.

Växelriktaren utför uppgiften att hacka upp DC-spänningen med en frekvens som styrs från nätet. Innan strömmen matas vidare filtreras den för att minimera övertoner och på så sätt producera en så ren sinus-form som möjligt. I många växelriktare sitter det en transformator på utgången. Denna hjälper till med filtreringen och ger också ett galvaniskt oberoende mellan nätets ac-spänning och solcellernas dc-spänning. Transformatorfria växelriktare har några procent högre verkningsgrad.

Växelriktaren skall placeras skyddat och bör lämpligen monteras lättåtkomligt och om möjligt nära solcellsmodulerna, för att undvika långa kabeldragningar på DC-sidan. Växelriktarna har vanligtvis en display som visar effekt och ackumulerad energi och genom att regelbundet läsa av effekten får man en bra kontroll att anläggningen fungerar tillfredsställande.

För att maximera uteffekten har växelriktarna en funktion anpassar sig efter solcellernas momentana effekt. Denna funktion kallas  maximum power point tracker (MPPT). Genom att styra DC-spänningen söker växelriktaren efter den ström (punkt på systemets IV-kurva) som ger den högsta effekten.


Växelriktarens symbol visas till höger

En variant på uppbyggnad av växelriktare

1. Filter på ingången skyddar växelriktaren mot transienter, t.ex. vid åska 2. Modulernas DC-spänning bestäms av den maximaleffektföljande funktionen (MPPT = Maximum Power Point Tracker) 3. Halvledarkomponenter switchar med hög frekvens upp likspänningen från solcellerna på ett sådant sätt att man efter filtrering får en ganska ren sinusform> 4. Filtret tar bort övertoner 5. Transformatorn skapar galvanisk anpassning. Utan transformator krävs ett flytande solcellssystem 6. Enheten fasas automatiskt in på elnätet 7. I händelse av nätavbrott ska växelriktaren inom mindre än en sekund automatiskt kopplas bort från nätet. Det görs genom se till att spänning och frekvens ligger inom givna gränser. Som extra skydd finns en så kallad ENS-funktion som mäter dynamiska impedansen till jord.


Växelriktare på marknaden
Utvecklingen av växelriktare har gått enormt snabbt under 2000-talet. Växelriktare finns i alla storlekar och produceras världen över. De största märkena på marknaden 2010 är tyska SMA och österrikiska Fronius. Samtidigt som allt fler asiatiska märken blir allt större eftersom de kan pressa ner priserna. Många av växelriktarna på marknaden idag finns samlade på www.photon.info .


Tillbaka till elschemat


Strängväxelriktare eller central växelriktare
En strängväxelriktare ansluts till en seriekopplad sträng av moduler. Antalet seriekopplade moduler anpassas efter växelriktarens inspänningsområde, t.ex. 12 stycken 100 W's moduler specificerade som 1200W/200V.

Om man istället väljer en central växelriktare seriekopplas moduler till strängar som passar växelriktarens inspänningsområde och effekt. För en central växelriktare finns ingen specifik övre gräns på märkeffekten.
I system med strängväxelriktare kopplas en mindre växelriktare ihop med varje sträng. Märkeffekten för strängväxelriktare är omkring 1 till 3 kW. Se figurerna till höger. System med strängväxelriktare har varit dominerande eftersom man gör sig mindre beroende av skillnader i solinstrålning av olika anläggningsdelar (t.ex. vid skuggning), man kan bygga anläggningen mer modulärt och man blir mindre känslig mot fel i växelriktare.

Dagens växelriktare kombinerar fördelarna med både central- och strängväxelriktare. Flera olika strängar kopplas in och görs till växelström i samma växelriktare.


System med centralväxelriktare


System med strängväxelriktare.
Exempel på vanliga växelriktare



Exempel på hur två av marknadens vanligaste växelriktare kan se ut. Till vänster Fronius IG Plus 8 (8kW). Till höger SMA Sunny Mini Central 8000TL (8kW).


AC-moduler
Man kan också använda sig av små växelriktare (~100 W) som ansluts till varje modul. Då detta görs talar man om en AC-modul. Den fördel som uppnås är mindre känslighet mot skuggning och varierande modulorientering. Ur elinstallatörens synvinkel blir det elektriska systemet konventionellt och kräver mindre ny kunskap. Nackdelen är att små enheter har generellt lägre verkningsgrad och högre pris per toppeffekt. Ett annat problem är att när en AC-modul ansluts direkt till en väggkontakt och inte till en huvudkabel i säkringsskåpet, kan en matande kabelström överskrida det nominella värdet. Rådgör därför med en behörig elektriker före installation av en AC-modul.

Exempel på en AC-modul visas i bilderna nedan. Modulen kopplas direkt till ett 230 V-ac uttag.

AC-modul med växelriktare integrerad på baksidan. Modulen är på 100W. 
(Naps Sweden AB)
AC-modulens framsida

(Naps Sweden AB)


Tillbaka till elschemat

Verkningsgrad hos växelriktare
Relationen mellan uteffekt (AC) och ineffekt (DC) är växelriktarens verkningsgrad. Verkningsgraden hos växelriktaren har stor betydelse för energiproduktionen då den direkt påverkar hela solcellsystemets totala verkningsgrad. Att de nätanslutna solcellsystemen dominerat marknaden de senaste åren har påskyndat utvecklingen av växelriktare och idag ser man sällan växelriktare med lägre verkningsgrad är 94 procent. Verkningsgraden variera över arbetsområdet på ett sätt som visas i figuren nedan:
Verkningsgrad hos en växelriktare som funktion av ineffekten.

Maximal verkningsgrad fås över ett stort intervall i ineffekten, intervallet varierar mellan modell och tillverkare och står i produktspecifikationen för modellen. Alla växelriktare kräver någon form av starteffekt för att komma igång. Denna är cirka 3% av märkeffekt för de växelriktare som visas i figuren till höger.
Verkningsgrad för två typer av växelriktare som funktion ineffekten
Den högsta uppmätta verkningsgraden hos en solcellväxelriktare är 98,5 procent av Fraunhofer Institute for Solar Energy Systems ISE. De bästa växelriktarna på marknaden idag har en verkningsgrad på 96-97 procent. Verkningsgraden varierar med ineffekten och AC-lastens storlek.


Tillbaka till elschemat



Ö-drift och farlig spänning (islanding)
En fråga som ofta ställs är vad som händer i ett system om nätet slås ifrån. Kan då växelriktarna fortsätta att mata ut effekt fast man förväntar sig att systemet är spänningsfritt? Problemet kallas för islanding och det kan uppkomma när vissa förutsättningar är uppfyllda:

· Solinstrålningen måste vara konstant
· Lasten måste vara konstant, både avseende aktiv och reaktiv effekt
· Lasten måste perfekt matcha uteffekten

Vid experiment har man lyckas hålla ett system med över tio växelriktare igång som längst i cirka 6 sekunder efter nätets frånslag. Trots att sannolikheten för islanding i praktiken är liten, är nästan alla växelriktare försedda med skyddskretsar för att undvika problem med islanding.

Farlig spänning på växelriktarens utgång?
En annan fråga som ofta ställs är om det kan finnas farlig spänning på en växelriktares utgång om den inte är inkopplad till nätet. Detta är inte fallet eftersom ac-energi inte börjar produceras förrän växelriktaren känner av elnätet och dess frekvens. Detta kan inte uppstå förrän nätet är anslutet. En konsekvens av detta är att det är mindre riskabelt att koppla ihop AC-moduler som inte har någon uteffekt eller farlig spänning även om solen lyser jämfört med seriekoppling av vanlig moduler.
Farlig spänning på växelriktarens ingång?
På en växelriktares ingång sitter ofta en stor glättningskondensator. Denna kan hålla uppe spänningen på flera hundra volt lång tid efter att växelriktaren har slagits ifrån. Manualen för växelriktaren brukar varna för denna risk och föreslå hur den ska åtgärdas, t.ex. genom att ange hur lång tid som krävs för att kondensatorn ska laddas ur eller hur den kan urladdas med andra metoder.


Tillbaka till elschemat